19 juni 1976 köpte jag min första systemkamera. Kungen gifte sig med Silvia samma dag, och i den hästdragna droskan sitter de och vinkar på en av de första bilderna jag tog med min nya kamera. Det var min första dag som fotograf. Jag var 19 år.

Ännu  mer fotograf blev jag 1984 när jag anslöt mig till Fotograficentrum i Örebro, som jag kom att tillhöra många år. Vi drev ett fotogalleri, inriktat på dokumentär fotografi. Bland kollegor och de ofta världsberömda utställarna lärde jag mig mycket om den dokumentära bilden och den roll den kan spela i ett samhälle.

Fotografi är magi. En fotograf är en magiker. Det som finns på bilderna har en gång hänt. Men bara för ett kort ögonblick, så kort att vi knappt ens då med våra ögon kunde se det, det flöt ihop i en tidsrörelse som rört sig framåt från då ända tills i dag och nu. Som en ständigt pågående film. Det är bara stillbildskameran som kan hjälpa oss att se ett ögonblick och behålla det och säkra det för eftervärlden. Våra ögon och sinnrika kroppar klarar det inte. Vi kan inte stanna tiden som kameran kan. Minnet försöker, men går oftast fel. Med kameran kan vi faktiskt se det som annars är borta. Det som en gång hänt. Kameran fångar in försvunna ögonblick. Det är bra. Annars skulle all tid och alla händelser bara försvinna, slukas upp som om de aldrig funnits. På den här hemsidan har jag lagt ut cirka 200 bilder. Bildernas slutartider är i genomsnitt 1/125 sekund. Det innebär att de visar ögonblick av nästan två sekunder av all tid som gått.  

Även om jag aldrig har arbetat som fotograf så har jag gjort många bildreportage, oftast kopplade till resor. Kina, Kurdistan och Vivalla i Örebro har varit länder och platser som jag dokumenterat mest. Det har blivit hundratalet tidningsreportage, ett tiotal böcker samt utställningar. Har erhållit stipendier från Författarfonden, Längmanska kulturfonden, Japanstiftelsen, Publicistklubben samt Örebro kommun. Har också tilldelats Samfundet Örebro Läns- och stadsbiblioteks vänners hedersomnämnande 2017.